Author Topic: Swedish: Jeremy Hammond Statement to the Court  (Read 2816 times)

0 Members and 1 Guest are viewing this topic.

Offline Signhilde

  • Moderator
  • *
  • Posts: 887
  • Gender: Female
Swedish: Jeremy Hammond Statement to the Court
« on: December 14, 2013, 18:51:53 PM »
Jeremy Hammond Statement to the Court


forum : http://www.wikileaks-forum.com/jeremy-hammond/495/jeremy-hammond-statement-to-the-court/25153/
original : http://www.sparrowmedia.net/2013/11/jeremy-hammond-sentence/

– Denna artikel har översatts av en frivillig översättare. Varken Wikileaks eller Wikileaks Forum ska hållas ansvarig för misstag. Läsaren är välkommen att själv kontrollera med originalkällan, se länk ovan och kommentera om det finns fel eller missförstånd. Om ett fel upptäcks ska vi bemöda oss att rätta till det.

Jeremy Hammonds tal inför domstolen
Den 15 november 2013, 09:05:06 em.

Dömd till 10 års fängelse, använder Jeremy Hammond sitt tal till att ge en viktig redovisning som blixtbelyser globalt kriminella bravader av FBI:s poliser.

FörfattareadminCATEGORIERactivism, eventsTAGSanonymous, hacking, jeremy hammond, judge preska, lulzsec, Sabu, sentencing, stratfor, syria


[New York, NY] Jeremy Hammond, en 28 år gammal politisk aktivist dömdes idag till 10 års fängelse efter att ha erkänt sig skyldig till att ha deltagit när Anonymous hackade sig in i datorerna hos den privata underrättelsefirman Strategic Forecasting (Stratfor). Den högtidliga domsalen vid den federala domstolen för New Yorks södra distrikt var idag fylld av ett överflödande stöd från journalister, aktivister och andra visselblåsare, som såg Jeremy Hammonds handlingar som en form av civil olydnad, motiverad av en önskan att protestera och exponera privata underrättelseföretags hemliga aktiviteter



Jeremy Hammond, av Molly Crabapple


Förhöret började med diskussion om vilka delar av domstolsprotokollet skulle redigeras sedan domen avkunnats. Medan Jeremys advokater till en början varit försiktiga i överkant i tidigare meddelanden och behållit stora delar av inspelningen redigerad, så samtyckte både försvaret och åklagaren denna morgon till att många av delarna nu skulle göras tillgängliga för offentligheten. Åklagaren gjorde däremot bestämda invändningar mot att delar av domsprotokollet som visar offer skulle offentliggöras, särskilt utländska regeringar, som Jeremy efter vad som uppgivits hackade under ledning av Hector ”Sabu” Monsegur, FBI-informatören som styrde Jeremys påstådda aktioner. Domaren Preska beordrade att namnen på dessa främmande regeringar skulle förbli hemliga.

Jeremys ledande rättegångsbiträde, Sarah Kunstler, som är gravid i nionde månaden och förväntas föda idag, framförde ett passionerat vittnesmål om den människa som Jeremy är och behovet av folk som Jeremy under vårt föränderliga sociopolitiska landskap. Hon åtföljdes av sin medrådgivare Susan Keller, som grät när hon mindes sina erfarenheter av att för rätten läsa upp hundratals brev från supporters som i detalj beskrev Jeremy Hammonds osjälviskhet och entusiastiska frivillighet. Hon pekade på att det var samma osjälviskhet som motiverat Jeremys aktivitet i det här fallet. Hon av*ade sitt vittnesmål med att understryka att ”kärnan i våra argument är en ung man med höga förhoppningar och otroligt lovvärda förväntningar på sin värld.”

Susan följdes av Jeremy Hammond själv, som höll ett detaljerat, rörande och konsekvent tal till domstolen. Det följande är Jeremys anförande för rätten. Vi har redigerat en del [markerad i rött] på order från domaren Preska. Medan vi anser att allmänheten har rätt att känna till vilken den redigerade informationen däri är, så vägrar vi att publicera information som kunde ha negativ effekt för Jeremy eller hans rådgivare.
JEREMY HAMMONDS ANFÖRANDE NÄR DOM AVKUNNADES |15/11 2013.

God morgon. Tack för detta tillfälle. Mitt namn är Jeremy Hammond och jag är här för att dömas för hackningsaktiviteter utförda under mitt engagemang i Anonymous. Jag har varit fängslad i MCC under de senaste 20 månaderna och har haft en massa tid att tänka över hur jag skulle vilja förklara mina handlingar.

Innan jag börjar, vill jag ta ett ögonblick för att ge ett erkännande av det arbete som lagts ner av folk som stödjer mig. Jag vill tacka alla advokater och andra som arbetat med mitt fall: Elizabeth Fink, Susan Kellman, Sarah Kunstler, Emily Kunstler, Margret Kunstler och Grainne O’Neill. Jag vill också tacka National Lawyers Guild, Jeremy Hammonds försvarskommitté- och nätverk, Free Anons, Anonymous solidaritetsnätverk, Anarchist Black Cross och alla andra som har hjälpt mig genom att skriva brev till försvar, sända mig brev, närvara under domstolsdagar och sprida ordet om mitt fall. Jag vill också ropa ut till mina bröder och systrar bakom lås och bom och till dem som ännu därute slåss mot makten.

Akten av civil olydnad och direkt aktion, som jag idag döms för är i linje med de principer för samhälle och jämlikhet, som har väglett mitt liv. Jag hackade mig in hos dussintals uppmärksammade organisationer och regeringsinstitutioner och förstod mycket väl att vad jag gjorde var olagligt och att mina aktioner kunde sända mig till federalt fängelse. Men jag kände att jag hade en förpliktelse att använda min skicklighet att visa och konfrontera orättvisa – och att bringa sanningen i ljuset.
Skulle jag ha kunnat uppnå samma mål med lagliga medel? Jag har försökt allt från namninsamlingar till fredliga protester och jag har funnit att de som har makt i bästa fall ignorerar oss och i värsta fall brutalt slår ner oss. Vi möter en maktstruktur som inte respekterar sitt eget system av kontroll och balans, aldrig bryr sig om sina egna medborgares rättigheter eller det internationella samfundet.

Min introduktion i politik var när George W. Bush stal presidentvalet 2000, sedan drog fördel av vågorna av rasism och patriotism efter 11 september för att sjösätta ett omotiverat krig mot Irak och Afghanistan. Jag gav mig ut på gatorna i protest och trodde naivt att våra röster skulle höras i Washington och att vi skulle stoppa kriget. Istället fick vi etiketten förrädare, blev slagna och arresterade.

Jag har arresterats för åtskilliga handlingar av civil olydnad på Chicagos gator, men det var inte förrän 2005 som jag använde mina datakunskaper för att bryta mot lagen i en politisk protest. Jag arresterades av FBI för att ha hackat in i datasystemet hos en grupp på högerkanten som var för krig, kallad Protestkrigare, en organisation som sålde rasistiska t-shirts på sin hemsida och trakasserade anti-krigsgrupper. Jag dömdes under lagen om databedrägeri och missbruk och ”avsiktlig skada” beräknades godtyckligt genom att multiplicera 5000 kreditkort i protestkrigarnas databas med 500$, vilket resulterade i totalt 2,5 millioner $. Riktlinjerna för mitt straff beräknades på basis av denna ”skada” även om inte ett enda kreditkort hade använts eller distribuerats – av mig eller av någon annan. Jag dömdes till två års fängelse.

I fängelset har jag själv sett den fula verkligheten av hur det kriminalrättsliga systemet förstör livet för millioner människor som hålls bakom galler. Erfarenheten stärkte min opposition mot repressiva former av makt och betydelsen av att stå upp för det man tror på.

När jag släpptes var jag ivrig att fortsätta och delta i kampen för en social förändring. Jag ville inte hamna i fängelse igen, så jag fokuserade på laglig samhällsorganisering. Men med tiden blev jag frustrerad av de begränsningar av fredliga protester, såg det som reformistiskt och ineffektivt. Obamas administration fortsatte krigen i Irak och Afghanistan, trappade upp användningen av drönare och misslyckades med att stänga Guantanamo Bay.
Runt den här tiden följde jag arbetet av grupper som Wikileaks och Anonymous. Det var mycket inspirerande att se idéer om hacktivism förverkligas. Jag var särskilt rörd av de hjältemodiga aktiviteterna av Chelsea Manning, som hade visat de ogärningar som utfördes av amerikanska styrkor i Irak och Afghanistan. Hon tog en enorm personlig risk för att läcka sin information – och trodde att allmänheten hade rätt att veta och hoppades att hennes avslöjanden skulle bli ett positivt steg att ända dessa missförhållanden. Det är hjärtskärande att höra om den grymma behandling hon utsattes för i militärarrest.

Jag tänkte länge och djupt över att välja denna stig igen. Jag måste fråga mig själv, om Chelsea Manning föll in i en bottenlös mardröm av fängelse för att slåss för sanningen, kunde jag med gott samvete handla annorlunda, om jag hade möjlighet? Jag tänkte att det bästa sättet att visa solidaritet var att fortsätta arbetet att exponera och bemöta korruption.

Jag drogs till Anonymous eftersom jag tror på självstyrande, decentraliserad direkt aktion. Då var Anonymous inblandat i operationer till stöd för den arabiska vårens uppror mot censur och till försvar för Wikileaks. Jag hade mycket att bidra med, inklusive teknisk kunskap och hur man bättre kan uttrycka idéer och mål. Det var en upphetsande tid – födelsen av en digital oliktänkande rörelse där definitionerna och förmågan hos hacktivism skapades.

Jag var särskilt intresserad av arbetet av hackarna i LulzSec, som bröt in i några viktiga mål och blev allt mer politisk. Ungefär vid den tiden började jag först att tala med Sabu som var mycket öppen om de hackningar han antogs ha begått, och uppmuntrade hackare att förenas och gemensamt attackera stora regerings- och företagssystem under parollen antisäkerhet. Men ganska tidigt i min inblandning arresterades de andra LulZsec-hackarna och lämnade mig att bryta mig in i system och skriva pressreleaser. Senare fick jag veta att Sabu hade varit den förste som arresterats och att under hela tiden jag talade med honom var han en informatör till FBI:
 
Anonymous var också inblandat i de tidiga stadierna av ockupationen av Wall Street. Jag deltog regelbundet på gatorna som del av ’Ockupera Chicago’ och jag var glad över att se en världsomfattande rörelse mot kapitalismens orättvisor och rasism. På några korta månader tog ockupationerna *, avstängda av polisrazzior och massarresteringar av protesterande, som sparkades ut från sina egna allmänna parker. Tvångsåtgärderna mot Anonymous och Ockupationsrörelsen angav tonen för Antisec under de följande månaderna – majoriteten av våra intrång mot polismål var som hämnd för arrestering av våra kamrater.

Jag valde verkställande system för att upprätthålla ordningen, som mål på grund av den rasism och ojämlikhet med vilken kriminallagen är bemängd. Jag valde tillverkare och distributörer av militär och polisutrustning som mål, vilka tjänar pengar på vapen använda för att befordra USA:s politiska och ekonomiska intressen utomlands och att kuva folk hemma. Jag valde informations- och säkerhetsbyråer som mål eftersom de arbetar i hemlighet för att skydda regeringen och korporativa intressen på bekostnad av individuella rättigheter, underminerar och diskrediterar aktivister, journalister och andra sanningssökare och sprider desinformation.

Jag hade inte ens hört talas om Stratfor förrän Sabu gjorde mig uppmärksam på det. Sabu uppmuntrade folk att ta sig in i systemen och hjälpte till att planera och underlätta attackerna. Han försåg mig också med uppgift om sårbarhet hos målen, vidareskickade av andra hackare, så det kom som en stor överraskning när jag fick veta att Sabu hade arbetat med FBI hela tiden.
Den 4 december 2011 söktes Sabu upp av en annan hackare som redan hade brutit sig in i Stratfors kreditkortsdatabas. Sabu förde, under de vaksamma ögonen av regeringens poliser, då hackandet till Antisec genom att inbjuda denna hackare till vårt privata chatroom, där han försåg oss med nedladdade länkar till hela kreditkortsdatabasen liksom de ursprungliga sårbara ingången till Stratfors system.

Jag tillbringade någon tid med att undersöka Stratfor och granska informationen vi fick och beslöt att deras aktiviteter och klientbas gjorde att de förtjänade att bli måltavla. Jag fann det ironiskt att Stratfors rika och mäktiga kundbas använde sina kreditkort för att donera till humanitära organisationer, men min huvudroll i attacken var att hämta Stratfors privata e-postspolar där alla *siga hemligheter typiskt nog finns.


Det tog mig över en vecka att få vidare access till Stratfors interna system, men jag bröt mig så småningom in i deras huvudserver. Där fanns så mycket information så vi behövde flera servrar själva för att överföra mejlen. Sabu, som var inblandad i varje steg av operationen, erbjöd en server, som tillhandahölls och styrdes av FBI. Under de närmaste veckorna överfördes mejlen, kreditkorten användes för donationer och Stratfors system gjordes oläsligt och förstördes. Varför FBI skulle introducera oss till hackaren som funnit den första svagheten och tillåta detta hackande att fortsätta är ett mysterium.

Som ett resultat av Stratfor-hacket är nu några av farorna med den oreglerade privata underrättelseindustrin känd. Det har avslöjats genom Wikileaks och andra journalister runt om i världen att Stratfor underhöll ett världsomspännande nätverk av informatörer, som de använde för att engagera i påflugna och möjligen illegala övervakningsaktiviteter för stora multinationella företags räkning.

Efter Stratfor fortsatte jag att bryta mig in till andra mål under användande av en kraftfull ”nolldagsbedrift” som tillät mig administratörs rättigheter till system som körde plattformen för det populära webbhotellet Plesk. Sabu bad mig många gånger om access till denna bedrift, vilket jag nekade att ge honom. Utan sin egen oberoende access fortsatte Sabu att förse mig med listor på sårbara mål. Jag bröt mig in i många webbsajter han gav mig, laddade upp stulna mejlkonton och databaser till Sabus FBI-server och lämnade över lösenord och bakdörrar som gjorde det möjligt för Sabu (och i förlängningen hans FBI-poliser) att kontrollera dessa mål.

Dessa intrång som alla föreslagits av Sabu, när han samarbetade med FBI påverkade tusentals domännamn och bestod i huvudsak av främmande regeringars webbsidor, inklusive de från XXXXXXX, XXXXXXXX, XXXX, XXXXXX, XXXXX, XXXXXXXX, XXXXXXX och XXXXXX XXXXXXX. Som exempel försåg Sabu och jag hackare med ingångsinformation som de använde för att fördärva och förstöra många regeringswebbsidor i XXXXXX. Jag vet inte hur annan information som jag försåg honom med kan ha använts, men jag tror regeringens insamling och användning av dessa data behöver undersökas.


Skiss inifrån domaren Preskas domsal av Molly Crabapple

Regeringen firar min fällande dom och fångenskap och hoppas att det ska stänga dörren om hela historien. Jag tog ansvar för mina handlingar genom att erkänna mig skyldig men när kommer regeringen att tvingas svara för sina brott?

USA överdriver hotet från hackare för att rättfärdiga det mångmiljarddollar industriella komplexet, men det är också ansvarigt till samma uppförande, som det aggressivt förföljer och hävdar sig arbeta för att förhindra. Hyckleriet i ”lag och ordning” och de orättvisor orsakade av kapitalismen kan inte kureras i en institutionell reform men genom civil olydnad och direkt aktion. Ja, jag bröt mot lagen men jag tror att ibland måste lagar brytas mot för att ge rum för förändring.

I de odödliga orden från Frederick Douglas, ”Makt medger ingenting utan en efterfrågan. Det har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Ta reda på vad folk lugnt vill gå med på och du har funnit ut det exakta måttet av orättvisa och fel som kommer att tvingas på dem och detta kommer att fortsätta tills det möter motstånd med antingen ord eller slag eller bådadera. Tyrannernas gränser bestäms av hur länge de som förtrycks står ut.”

Detta betyder inte att jag inte ångrar något. Jag inser att jag släppte personlig information från oskyldiga människor som inte hade något att göra med operationerna från de institutioner jag valde som mål. Jag ber om ursäkt för släppet av data som var skadlig för individer och irrelevant för mina mål. Jag tror på individuella rättigheter och privatliv – från regeringens övervakning och från aktörer som mig själv och jag uppskattar ironin av min inblandning i att trampa på dessa rättigheter. Jag är engagerad i arbete för att göra den här världen till en bättre plats för oss alla. Jag tror fortfarande på betydelsen av hacktivism, som en form av civil olydnad men det är dags för mig att gå vidare på andra vägar för att söka förändring. Min tid i fängelse har tagit en tribut av min familj, vänner och samhälle. Jag vet att jag behövs hemma. Jag erkänner att för sju år sedan stod jag inför en annan federal domare och mötte liknande åtal men detta minskar inte uppriktigheten i vad jag säger till er idag.

Det har tagit mycket på mig att skriva detta, att förklara mina handlingar och veta att genom att göra så – ärligen – kunde kosta mig flera år av mitt liv i fängelse. Jag inser att jag kunde få så mycket som 10 år men hoppas att det inte blir så, eftersom jag tror att det finns så mycket arbete kvar att göra.




http://www.sparrowmedia.net/2013/11/jeremy-hammond-sentence/