Author Topic: Intima möten med Islamiska staten  (Read 1442 times)

0 Members and 1 Guest are viewing this topic.

Offline Signhilde

  • Moderator
  • *
  • Posts: 887
  • Gender: Female
Intima möten med Islamiska staten
« on: December 11, 2015, 11:35:53 AM »
Recension
Intima möten med Islamiska staten

Jürgen Todenhöfer reste som första oberoende journalist in i Islamiska statens territorium. Samar Yazbek flydde från hemlandet Syrien 2011, men har sedan dess återvänt i hemlighet. Nu kommer böckerna om deras resor. Yazbeks poetiska berättelse, och Todenhöfers unika inifrån-reportage om ett IS som på ytan liknar ett uppsluppet sommarläger för ungdomar – men vars metoder liknar den organiserade brottslighetens.
Islamiska staten paraderar i Mosul i norra Irak.

Islamiska staten paraderar i Mosul i norra Irak. Foto: AP
Idag 07.15

SvD:s Dick Harrison spräcker
eller bekräftar historiska myter
varje dag fram till jul
Till kalendern
Resa in i tomheten. En berättelse från Syrien

Författare
    Samar Yazbek
Genre
    Sakprosa
Förlag
    Ordfront förlag

265 s.
Inside IS. 10 Tage im 'Islamischen Staat'

Författare
    Jürgen Todenhöfer
Genre
    Sakprosa
Förlag
    Bertelsmann Verlag

288 s.

En alldeles vanlig sommardag i norra Syrien 2013. Inga tunnbomber med sprängsplitter som dödar allt levande, bara enstaka artillerigranater som ingen tar notis om. Plötsligt slår en granat ner i huset där motståndsrörelsen dricker te. Alla därinne ramlar huller om buller. Sen börjar de skratta. ”De kunde inte sluta skratta, de inhalerade skrattet som motgift mot döden.”

Så skriver Samar Yazbek i sin bok ”Resa in i tomheten. En berättelse från Syrien”. Yazbek, som i dag bor i Paris, flydde från hemlandet Syrien 2011 och återvände sedan i hemlighet. Hon gör tre resor i det krigshärjade norra Syrien under 2012–13. Hennes språk är mjukt, mjukt om det hårda som pågår hela tiden. Så fruktansvärt att man inte vet hur det ska tas in, alla liken, de lemlästade barnen, de överlevande i sina jordhålor, de ständiga bombanfallen. ”Jag såg bara en verklighet: döden. En väldig öppen grav, en mun som aldrig någonsin mättades.”

Yazbeks bok är en närmast poetisk skildring av ett uppror som kom av sig. Hon gör långa intervjuer med krigsledare, liberaler, såväl som representanter för Islamiska staten. De liberala var inte tillräckligt starka, saknade bland annat luftvärn och kunde inte skydda civilbefolkningen mot Assads bomber. Det var det som gjorde att andra grupper med bättre vapen och mer pengar fick ett visst lokalt stöd när de tog över.

När befolkningen insåg det bedrägliga i den uppkomna situationen var det redan för sent. Från 2012 fanns ett maktvakuum i norra Syrien, området infiltrerades och utspionerades av IS, som skapade ett heltäckande nät av lokala informanter.

Den 6 december 2014, ett och ett halvt år efter att Yazbek har lämnat sitt hemland Syrien, reser den 74-årige tyske journalisten, förläggaren och före detta riksdagsmannen för CDU Jürgen Todenhöfer in från Turkiet, till det som i dag är den Islamiska statens territorium. Han reser tillsammans med sin son som är fotograf. De var de första oberoende journalisterna som reste genom IS områden och nu skildras deras upplevelse i en helt unik reportagebok: ”Inside IS. 10 Tage im Islamischen Staat”.

Todenhöfers text har som många resereportage inifrån diktaturer sina begränsningar. Med vems ögon ser vi egentligen? Vem styr händelseförloppet? Todenhöfer reser med ett skyddsbrev från Emiratet, IS ledningsgrupp, som till stor del består av gamla officerare från Saddams säkerhetstjänst. Vid varje vägspärr, vid varje intervju visar han sitt dokument och fientligheten övergår omedelbart i kamratlighet.

Tack vare detta får emellertid läsaren vara med om mycket. Som en bilresa genom IS-territorium, med Jihad John som chaufför och Abu Qatadah alias Christian E, en blond konkursad it-kille med ishockeyambitioner från Ruhrområdet, som turistguide. De flesta Todenhöfer möter är glada. De stoltserar med sina amerikanska M16-karbiner, spelar dataspel klädda i Bayern Münchens fotbollströjor och dricker Pepsi Cola.

Todenhöfer är modig, han frågar till exempel Abu Qatadah om IS över huvud taget har med religion att göra, och hänvisar till Koranen där det står skrivet att den som dödar en människa har dödat hela mänskligheten. Abu förklarar att alla otrogna måste dö. Shiamuslimerna utgör inget undantag. De betraktas som avfällingar. ”Om de inte omvänder sig så måste de dö. Det låter krasst. Vi bryr oss inte om siffror. Vi har inga gränser, bara fronter. Målet är världsherravälde.”

Vid gränsen ser Todenhöfer en minibuss anlända var tjugonde minut, fullastad med nya IS-rekryter. Alla som kommer kartläggs i detalj. Vilka är deras svaga punkter? Vem kan utpressas för att hållas kvar i organisationen? Vilka böjelser kan underblåsas, och så vidare. IS kan med andra ord liknas vid en välorganiserad underrättelseorganisation, med många informatörer, i krig. Ett slags Stasi-kalifat.

Inne i Mosul träffar Todenhöfer många européer. Bland annat en blond svensk. Unga män, men också kvinnor som lockas av det äventyr som utmålas på olika internetsidor. Det är via lokala nätverk i Europa och på nätet som det mesta av rekryteringen sker, inte i moskéerna, enligt tysk forskning.

Mosul är en stad full av liv. Alla butiker är öppna. Far och son Todenhöfer köper sockervadd, russin, glass och kaffe. Det är nästan som en stad vilken som helst, mitt inne i terrorn, med två miljoner invånare som kontrolleras av 5 000 IS-män.

Men mot slutet av resan rämnar fasaden. Todenhöfer prövar en självmordväst, och när han fingrar på avtryckaren kommer rädslan smygande hos IS-krigarna. För ett kort ögonblick är de en samling osäkra pojkar.

Dessa två böcker, Yazbeks mer litterära vittnesmål och Todenhöfers reportage, säger delvis samma sak: civilbefolkningen lider oavsett vem som fäller bomberna. Före Irakkriget 2003 fanns det enligt Todenhöfer 1 000 terrorister i Mellanöstern. I dag finns det 100 000. Fler bomber löser inga problem – om vi inte hjälper Turkiet att stänga gränsen mot IS, och hejdar alla kapital- och vapenflöden in till den Islamiska staten.
Björn Cederberg
http://www.svd.se/intima-moten-med-islamiska-staten/om/kultur:litteratur